Så har Alines två första veckor av inskolningen på förskolan varit. Dock var hon sjuk under halva andra veckan. Såklart. Och hon lär väl vara sjuk resten av halva våren också (till och från eftersom det ju brukar vara så första tiden på förskolan). Nåja. Inskolningen känns helt okej, och även om hon är ledsen vid lämning är hon mycket mer glad och framåt än sin brorsa när han var i samma ålder. Det är främst Artur som lämnar och alltid jag som hämtar (plus att dom är lediga varje fredag).
Nu har Artur börjat jobba igen efter två veckor av inskolning. Denna vecka hämtar jag klockan 15, men senare veckor 15.30. Det är därmed rätt korta arbetsdagar jag har att röra mig med! Det blir lite svårt att börja jobba vid 5 på morgonen också (som jag egeeeentligen borde göra för att få fulla arbetdagar), utan det blir snarare så att jag åker hemifrån halv nio. Får se hur jag löser det där - mer än att jobba en timme 5-6 kvällar i veckan! För nu går det inte rikigt ihop. Vet inte riktigt hur jag planerade och tänkte gällande detta jobbmässigt... Det blir intressant för mig själv att se!
Vad har hänt mer senaste veckan då?
-
Det är sällan jag åker in till stan, men jag "unnade" mig (tidsmässigt) att åka in och träffa en vän över en fika i MOOD-gallerian. Hon var höggravid med bara någon vecka kvar till BF, och det roliga är att hon födde redan samma natt! Och vet ni vad? Jag födde Vincent samma kväll som jag träffade henne i stan över en lunch!
-
Jag har haft möte med en vän gällande ett nytt projekt där han behöver hjälp. Det handlar faktiskt inte om bakning - utan om aktier! Älskar att hålla många bollar i luften!
- Jag har visat er kärleksfulla kärlekscupcakes som passar perfekt till alla hjärtans dag!
-
Vi åkte under söndagen hela familjen med barnens farfar till Solna för att kika på djur och äta god mat! Ett tecken på att man är mest stressad och lever i småbarnskaos är att man glömmer både barnvagn och jacka hemma...
-
Det blev dock ingen lunch med Artur som vi hade planerat (vi hade förhoppningar om detta eftersom han ju ändå var hemma/runt hemmet under Alines inskolningsdagar). Aline blev ju som ovan nämnt sjuk, så vi hoppade det. Jag kommenterade det hela något i stil med "Äh, det gör väl inte så mycket. Vi träffar ju varandra aldrig annars (mer än under barnkaoset alltså) - så att börja nu känns väl inte sannolikt". Artur tyckte att jag lät väldigt pessimistiskt inställd. Va? Han menar väl realistisk? Vi har faktiskt aldrig varit tillsammans ifrån hemmet själva utan barn på över 1.5 år, så rent statistiskt har jag ju närmare 100% rätt! Ha!
